Smärtbehandling hos hundar

Smärtbehandling är ett gemensamt projekt mellan djurets ägare och veterinären och som vid framgång kan förbättra hundens livskvalitet och ge fler smärtfria levnadsdagar.

När bör hundens smärta behandlas?

Smärta som påverkar hundens beteende – det vill säga märkbar smärta – ska behandlas. Behandling ska även ges när det finns anledning att misstänka att hunden har ont. Människans och hundens smärtmekanismer är likartade, vilket innebär att hunden upplever smärta i motsvarande situationer som människor.

Eftersom hunden inte kan beskriva sin smärta för oss, och ofta försöker dölja att den har ont, måste man försöka upptäcka smärta även genom små förändringar i beteendet. Det är oftast ägaren som bäst kan bedöma dessa förändringar. På veterinärkliniken kan hundens rädsla och stress försvåra smärtbedömningen.

Beteendeförändringar som kan tyda på smärta hos hund:

• Slickande, kliande eller bitande på området där hunden har ont
• Svårigheter att lägga sig ner eller resa sig upp
• Stelhet efter vila eller motion
• Ovillighet att gå på promenad eller leka
• Svårigheter att hoppa upp i bil eller soffa
• Hälta
• Flåsande eller hässjande
• Nedstämdhet
• Drar sig undan
• Aptitlöshet
• Undviker beröring av det smärtande området
• Irritabilitet eller aggressivitet
• Ljud (gnällande, jämrande)

Vilka tillstånd eller sjukdomar orsakar smärta hos hund?

De vanligaste kirurgiska ingreppen som orsakar smärta hos hund är kastration av hanhund och sterilisering av tik. Även olika tandingrepp, som tandutdragningar, är vanliga smärtsamma åtgärder. Bland sjukdomar som orsakar långvarig smärta hos hund förekommer främst artros, öroninflammationer och andra hudinfektioner samt olika tumörsjukdomar.

Smärtbehandling

Hundens smärta kan behandlas med kirurgi, fysikalisk terapi eller akupunktur, men den vanligaste behandlingsformen är läkemedel – antingen ensamt eller i kombination med andra metoder.

De vanligaste läkemedlen som används vid smärtbehandling inom veterinärmedicinen är antiinflammatoriska läkemedel, som verkar genom att dämpa inflammatoriska reaktioner. Dessa verkar direkt där smärtan uppstår och gör inte hunden dåsig. Centralt verkande smärtstillande läkemedel, såsom opioider, används när antiinflammatoriska läkemedel inte ger tillräcklig effekt eller inte kan användas säkert. Opioider klassas som narkotika och får därför endast användas under strikt veterinärkontroll.

Biverkningar av antiinflammatoriska läkemedel

Hundar är känsligare för biverkningar av antiinflammatoriska läkemedel än människor. Därför är dessa läkemedel receptbelagda. Det finns alltså inga receptfria smärtstillande medel för hundar. Ge aldrig smärtstillande läkemedel avsedda för människor till hund utan veterinärens instruktioner.

Vanliga biverkningar är aptitlöshet, kräkningar eller blodig diarré. Om hunden inte äter eller kräks under behandling med antiinflammatoriska läkemedel, avbryt behandlingen omedelbart och kontakta din veterinär.

Smärttillstånd behandlas ofta hos äldre hundar, vars njur- och leverfunktion kan vara nedsatt. Hos äldre patienter bör njur- och leverfunktion övervakas under behandlingen. Om du har gett hunden någon medicin hemma, kom alltid ihåg att informera veterinären om det.

Smärtbehandlingen är individuell

Doseringen av smärtstillande medel är alltid individuell. Följ alltid doseringsanvisningarna från veterinären. Om du har svårigheter med att ge medicinen till hunden, kontakta veterinären. Det finns olika former av antiinflammatoriska läkemedel (vätska, tabletter, tuggtabletter) och en annan form kan vara lättare att ge till din hund.

💡 Läs mer: Att ge medicin till ett husdjur

Vid långtidsbehandling av smärta kan veterinären föreslå att dosen gradvis minskas, för att hitta den minsta dos som håller hunden symtomfri. Den dosen kan vara så låg som hälften av standarddosen. Ju lägre dos, desto mindre är risken för biverkningar. Flytande läkemedel gör det lättare att justera dosen stegvis. Läs alltid bipacksedeln som följer med läkemedlet.

Smärtsymtom lindras vanligtvis inom 3–4 dagar efter påbörjad medicinering. Om ingen förbättring syns inom 10 dagar, kontakta behandlande veterinär.